Info

Kommunikatör och produktionsledare på Svenska Filminstitutet. Projektledare för Guldbaggen. Tidigare reporter på Popmani.se och journalistpraktikant på NBC4 i Washington DC. Dalkulla i hjärtat men kallar numera Stockholm som hem.

Jag lever. Jag bara inte skriver, vilket jag lovade mig själv att göra när det nya året började. Alltså skriva här, min plats i universum, att få ut kanske något någorlunda vettigt inlägg. Lite då och då.

Vad har hänt då? Jo, jag har hunnit med årets maginfluensa två gånger. Avslutat min projektanställning på Svenska Filminstitutet och varit på ett antal intervjuer som inte gett någonting än. Och däremellan har jag hunnit med lite ledighet och andas in skogsluft i hjärtat av Dalarna. Alltså någonstans mellan Leksand och Mora. Jag brukar kalla det för Schweiz (för vi är så neutrala i vår by ….) eller för Moras skärgård för att reta gallfeber på alla andra som bor på landsbygden på fastlandet – eftersom mitt andningshål i livet är på en ö i siljan. Och mina föräldrar bor där.

Idag har jag inte behövt traggla mig fram genom snömodden här i Stockholm. Däremot har min rumpa fått känna på träts bittra smak då jag suttit framför datorn sen klocka 11 här hemma i min skrivarlya. Söka jobb är lika med ett heltidsjobb … Ingen har sagt något annat. Synd. Men jag har hunnit med en viss verklighetsflykt under dagen i form av youtube-pauser, artikelläsningar, twitter-läsning, instagram-koll och facebook-luskningar.

Jag som aldrig skriver status på facebook för att jag tycker att statusar på facebook är rent ut sagt tråkiga – folk lägger alldeles för mycket tid på att beskriva sin dag med för många ointressant ord. Har sen några timmar sedan skrivit ett enkelt ”Hej”. Kort kommunikation kan va den mest effektiva. Precis som Sigge Eklunds idé så efterlyser jag kortare texter. Eller snarare ett ord i taget-kommunikation. Men för att återgå till min status har jag redan fått nio ”hej” tillbaka. Och jag har nått människor jag inte pratat med sen jag gick i gymnasiet och hade utsvängda Vero Moda-jeans för det var på modet. Det kallar jag att nå en bred målgrupp. Kan bli en framgångssaga. Kvällen har bara börjat.

Jag har även hunnit med att Oj:a mig över Leos senaste reklamkampanj. Stackarn. Men ack så roligt.

Jag har också hunnits grina över detta klipp, Män som näthatar kvinnor – Obligatorisk tittning säger Brita … och jag. Obligatorisk läsning skriver jag om Britas blogg – som jag för övrigt inte har som favorit i någon mapp. Just därför jag vill påminnas av att hennes blogg finns där med massa triljoner juicy inlägg för mig att förkovra i när jag väl kommer på att läsa!

Jag började faktiskt morgonen med att läsa Emelie Fågelstedts syn på fan-sourcning i kampanjer. Ett knep jag la märke till redan förra året av vissa företag och tyckte det var ett intressant sätt att använda och utnyttja kommunikation. Eller snarare skapa engagemang hos fans till ett visst företag.

Vi avslutar dagen med att titta på Matt Damon.

Hej!

*Om ni trodde att det här inlägget skrevs på en kvart? Ja, så klart.

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS